Dereborns trötta åsikter efter lång och trogen tjänst

[Admin]

Via musikgymnasium i Härnösand och musikhögskolan i Stockholm hamnade Johan Dereborn i frilansträsket och har sedan arbetat som Stockholmsbaserad basist i över 20 år. I stort sett alla musikaliska genrer och sammanhang har förekommit under åren.

Johan har jobbat med de flesta av våra främsta artister i Sverige.
Det känns därför som en ynnest att få ge Johan Dereborn en egen tråd på vårt forum där han får dela med sig av sina erfarenheter och svara på era frågor om allt mellan himmel och jord.

Tack för att du är med oss Johan och varsågod, här är din egen tråd på basistforum.se.

/Administratörerna

Oj, kul!
Jag tänker väl så att jag har under åren troligen gjort de flesta misstag som finns.
Särskilt inom basism och musicerande i allmänhet.
I bästa fall kan dessa erfarenheter vara till nytta för någon annan!

Frågor o undringar mottages alltså gärna!

Vill man kolla mitt dagliga liv så kan man kolla min facebook:
Känns otroligt modernt att liksom koppla ihop 2 olika grejer såhär!
Vad kallas det förresten?

Åkejvihörsharebrasålänge!

[Klopper]

Välkommen.
Trevligt att ha dig här.

Velhommen skall du voras!

[Klopper]

Kan du inte berätta lite om hur det kom sig att du fick jobbet som basist och kappis hos E-type?
Det är åtminnstånne jag nyfiken på.

Sedan är jag vansinnigt nyfiken på vilka tankar som for genom skallen när du och Max Abbey bytte instrument med varandra "Par Avion".

Gaaaaaahhhhh!!!!! Jag skrev just ett låååååångt svar på detta, la till en fin bild - och klickade sedan bort alltihop!

Nu hinner jag inte skriva igen, återkommer!

Historien om Lemmy skulle jag vilja höra.

Att jag jobbat med Martin "E-type" Eriksson under en fjärdedel av mitt liv är naturligtvis countrymusikens förtjänst. Bluegrassen närmare bestämt.

Martin skulle hösten 1998 göra en TV-grej och var less på att playbacka, så han fick för sig att det skulle vara kul med en yeehaa-version av senaste singeln "Angels Crying". Genom en gemensam bekant fick han korn på vårt då hårt satsande countryband "Tumbleweed" (senare "Tumbleweed Trail"). Vi gjorde TV-giget och han blev så nöjd o inspirerad att vi strax efteråt befann oss i Polarstudion och spelade in versionen, som sedan kom med som bonustrack på albumet "Last Man Standing". Under den här tiden tyckte Martin att jag var "bra på att översätta hans idéer till musikantspråket", och han sa "du ska vara kappis för mitt nya band!" Det snackades om albumpromotion, sommarturné etc. etc.

Så gick månaderna och jag hörde ingenting. Ville inte ringa o tjata heller, utan vara lite cool. Framåt vårkanten tog jag dock mod till mej och ringde upp honom.
"Jävlar..." sa han, följt av "jag ringer tillbaka". Klick.
Det visade sig att turnéledaren Håkan Axlid fått i uppdrag att sätta ihop ett band, och gjort så. Nalle Påhlsson hade fått basistjobbet. Det rev nu artisten upp, och insisterade på att jag skulle vara med som basist - och kappis.

På den vägen blev det, och vi gjorde bra många hundra gig för bra många hundra tusen människor i 15-20 länder under 13 år. Dessutom blev vi bra kompisar och vi har bl.a. varit på hojsemester, seglat vikingaskepp i storm och vallat får tillsammans.
Martin är en kanonsnubbe! Smart, allmänbildad, kunnig, rolig generös - och även artistförvirrad och hypokondrisk.

Intressant läsning! Tack!

[Klopper]

Härlig läsning.
Mera!

[Klopper]

Skulle inte denna tråden vara under basister?

sitter med popcornen och bara väntar...

Jag har skrivit autograf som medlem i Kiss!
Storyn kommer inom kort.

(s.k. teaser...)

[Klopper]