Basistforum.se

 

YTBEHANDLING

Klicka här för att diskutera artikeln på forumet

Jag gör inte anspråk på att skriva en heltäckande avhandling i ämnet, den skulle nämligen bli mycket lång. Avsikten är istället att ge en översikt och peka på några olika alternativ. När du bestämt dig för vilket alternativ som passar dig, fråga återförsäljaren eller tillverkaren om mer detaljerade råd eller låna en bok i ämnet. Det finns många...

För att skydda träet ska instrumentet behandlas med antingen lack eller olja. Den idealiska ytfinishen är snygg att se på och har ingen tjocklek alls, samtidigt som den är oändligt härdig mot slag, nötning och kemiska påfrestningar. Den finns naturligtvis inte, så kompromisser är ett måste. Vilket du ska välja beror på dina estetiska preferenser och hantverkskunskaper. Dessutom är lösningsmedlen ofta hälsovådliga, så tillgång till ett ventilerat utrymme är viktigt.

a href="http://unicornbass.se/site/bass-speakers/" target="new">Unicorn Bass SpeakersJu tjockare lager du lägger på, desto mer dämpas vibrationerna i instrumentet och tonen försämras. Därför bör du sträva efter ett så tunt ytskikt som möjligt. Problemet är att tunna skikt alltid är känsliga mot slag. Det finns två sätt att angripa problemet; antingen använder man det tåligaste materialet man kan få tag på, eller så väljer man det som är lättast att reparera. Lack är tåligare än olja och vax, men svårare att reparera. Olja är lättare att applicera och ger ofta ett lite lyxigt och dyrt intryck (förutsatt att du har använt vackra träslag!), medan lackering ger större möjligheter att variera utseendet. Det finns många olika oljor och lacker att välja på, alla med olika egenskaper. Fundamentalisterna använder förstås cellulosalack och ingenting annat, men det finns alternativ.

Färgspruta, sprayburk eller pensel? Alla fungerar, men det är svårt att få ett bra resultat med pensel. Det innebär mycket mera arbete jämfört med att spruta på färgen. Sprayburkar har fördelen att du slipper investera i färgspruta och kompressor. Dessutom behöver du inte bekymra dig om viskositet och spädning, färgen är redan färdig att använda. Om du redan har tillgång till en lackbox (eller känner någon som har det) så är valet enklare. Då blir det billigast med en burk lackfärg och lite lacknafta.

Förarbetet är grunden till en lyckad ytbehandling. Ofta fuskar man lite och tänker att "det fixar jag se'n". Gör inte det! Det blir bara massor av extrajobb och slutresultatet blir sämre än om du gör det ordentligt från början.

Danish oil är en blandning av olika oljor där kinesisk träolja ingår som en av ingredienserna. Det går att polera den till en blank yta. Den luktar en del, men så länge du inte använder den i lägenheten så är det inga problem.

Kinesisk träolja (kallas också Tung Oil) utvinns genom pressning av Tungträdets nötter och har bättre torkegenskaper och lägre ytspänning än någon annan olja. Den har en otrolig förmåga att tränga in i träet. På så sätt suger träet inte åt sig någon vätska, vilket innebär att man får en vattenavvisande yta.

Linolja tillverkas på lite olika sätt för att ge olika egenskaper. Linolja utan tillsatser kallas rå linolja. Det går också att tillsätta olika metallföreningar i oljan som gör att den torkar fortare, då kallas den kokt linolja.

Ett sätt att utvinna linolja är att pressa linfrön i rumstemperatur, s.k. kallpressad linolja. Kallpressad rå linolja är den renaste formen av linolja. Den är ljust gulbrun och har svag lukt. Den torkar långsammare än behandlade linoljor, vilket kan vara en nackdel, men å andra sidan tränger den djupare in i träet innan den torkar. Detta ger en bättre impregnering och man slipper använda lösningsmedel som terpentin eller T-gul. Man får dock inte lika lätt en hård och blank yta som med behandlade oljor.

Det vanligaste sättet att utvinna linolja är dock att pressa linfrön under värme, s.k. varmpressad linolja. Med varmpressning får man ut mer olja ur linfröna, men också mer slaggprodukter. Varmpressad kokt linolja luktar mer och har ett mörkare, gulbrunt och lite grumligt utseende. Denna olja tränger inte lika långt ner i träet, men det är lättare att få en hård och blank yta. För bättre impregnering kan den späs ut med terpentin eller T-gul.

Den bästa ytbehandlingen får du om använder kallpressad rå linolja. Den impregnerar träet och framhäver ådringen bra. Den torkar långsamt, men resultatet gör det värt besväret. Mätta träet med olja, lägg på mera olja när den första sugits upp. Slipa med fint våtslippapper (upp till 1200 korn) i oljan så får ytan ett otroligt djup. Torka bort eventuellt överskott med en torr, ren och mjuk trasa. Låt torka några veckor. För att skydda ytan, smält och pensla på hårdvax tills porerna är fyllda. Gnugga bort överskottet med en trasa. Vaxningen blir enklare med mjukt vax, men det ger inte en lika blank yta.

Möbelolja är gjord för inomhusbruk och ger en blank och hård yta. Dessutom går det oftast att polera dem för att få en extra fin yta. Möbeloljor är vanligen linolja blandat med någon citrusolja, t.ex. Lemon-oil (citronolja) som ofta används till greppbrädor av rosewood eller ebenholts.

Paraffinolja är en biprodukt som utvinns vid raffinering av råolja. Den är vattenspädbar, vilket är unikt bland oljor. Den torkar eller härdar inte och ger därför ingen polerbar yta, träet känns helt obehandlat och den skyddar därför heller inte mot slag. Eftersom paraffinoljan är smak- och luktlös används den ofta till skärbrädor och köksredskap, som ytbehandling på instrument är det inte bra... Paraffinolja är helt ofarlig och mycket lätt att använda.

I ended up gettin' a little Gibson amp and a bass, because of Gene Simmons of Kiss. Myself and three other kids would pretend to be Kiss - I liked Gene the best. - Jason Newsted

Bets är en genomskinlig färg som låter träets ådring synas igenom. Den enklaste varianten är vattenbets som läggs direkt på träet efter slipning. Innan betsning ska träet strykas med vatten. Anledningen är att träfibrerna "reser sig" när de blir blöta. Slipa träet jämnt när vattnet torkat, upprepa tills träet inte reser sig vid fuktning. Om du inte gör detta kommer fibrerna att resa sig vid betsningen och då är det omöjligt att få en snygg yta. Ändträ suger mera bets än öviga ytor, så för att få en jämn färgton bör du vattenstryka ändträet precis innan betsning, då suger det inte till sig lika mycket bets. Betsa alltid ljusare än du tänkt dig, nyansen blir mörkare för varje lager du lägger på.

Om du vill spruta på betsen för att göra en sunburst så går det inte att använda vattenbets, du behöver då istället ett anilinpigment som löser sig i lack. Det går att göra schatteringar (steglösa övergångar från en nyans till en annan), t.ex. sunburst, med vattenbets, men det är svårt.

En sak som blir väldigt effektfullt är om man lackar t.ex. ask i en svart nyans, slipar tills färgen bara syns i ådringen och sedan betsar. Det framhäver på ett mycket dramatiskt sätt träets naturliga mönster och ger en djupverkan som är väldigt dramatisk.

Dereborn MusikproduktionCellulosalack har nitrocellulosa som bindemedel, ett ämne som kommer från trä. Den har bra härdighet och känns väldigt skön att hålla i. Cellulosalack är särskilt bra till halsen eftersom den känns torrare och mera lättspelad när handsvetten gör huden mjuk och fuktig. Plastlacker kan kännas kladdiga när det blir varmt. Vissa saker i hemmet kan dock förstöra cellulosalack, t.ex. hög värme (t.ex. cigarettaska), nagellack och klistermärken. Vid sprutning måste den spädas med speciell cellulosaförtunning. Om du vill göra en sunburstlackering så är detta lacken du ska använda. Det är inte lätt att få till en snygg sunburst, men skam den som ger sig!

Ett problem med cellulosalack är att det kan vara svårt att få tag på rätt nyanser, oftast finns bara svart, vit och klarlack. Att bryta färg är en svår konst, så ett alternativ är att använda akryllack till färgskiktet och cellulosa som klarlack. Funkar det för Fender så funkar det för mig!

Plastlack används av de stora instrumenttillverkarna då de passar bra för massproduktion. Det innebär att de härdar snabbt och kan läggas på i tjocka lager. På så sätt minskas torktiden och mellanslipningarna blir färre. Det finns många olika varianter av plastlack. Akryl- och alkydbaserade är vanligast, men polyester- och polyuretanlack förekommer också. Om du har en kompressor och en färgspruta så kan du använda vilken sort som helst, följ tillverkarens instruktioner.

Om du inte har tillgång till en färgspruta kan sprayburkar vara en bra idé. Botanisera i bensinmackarnas utbud av bättringsfärg till bilar, oftast akryllack, det finns hundratals nyanser att välja bland! Du får köpa mellan fem och tio burkar, inte för att det går åt speciellt mycket färg till ett instrument, utan för att dessa burkar är oftast ganska små. Hos färg- eller bygghandlare finns ofta 400 ml-burkar, då räcker det med två-tre stycken. Där finns dock inte lika många nyanser att välja på. Sprayburkar fungerar inte till sunburst eller transparenta färger. Metallicfärger kräver ofta en vit grundfärg för att komma till sin rätt. Om du lackar med sprayburkar, undvik att använda en full eller nästan tom burk vid känsliga moment, som t.ex. sista lagret innan polering. Anledning är att de kan "spotta" lite om trycket är för högt eller om färgen håller på att ta slut. Spara en eller två trekvartsfulla burkar klarlack till slutfinishen så slipper du få rinningar och ojämnheter.

Försök att hålla dig till en typ av lack. Vissa av dem kan lösa upp underliggande skikt och andra torkar inte som de ska om du lägger dem över en annan typ av lack. Prova på en bit skräpträ innan du ger dig på ditt instrument, det är inte kul att se sitt mästerverk förvandlas till skrynklig smet!

Vattenbaserad lack har just vatten som lösningsmedel, de är därför betydligt miljövänligare än plast- och cellulosalack. Bindemedlet kan vara t.ex. akrylatlatex. De är lätta att applicera, torkar snabbt och fäster oftast mycket bra på trä. Vattenbaserad lack bevarar den naturliga färgen hos ljusa träslag, de ser obehandlade ut trots att de är behandlade. Undvik vattenbaserad lack på mörka träslag eftersom de ofta innehåller ämnen som gör att ytan blir grå och trist. Använd aldrig vattenbaserad och naftabaserad lack på samma instrument!

Slipning och polering är de tråkigaste men samtidigt viktigaste momenten i ytbehandlingen. Slipa träet mycket noga innan du lackar, annars går det åt mängder med lack för att få ytan jämn. Använd slipkloss, det är nästan omöjligt att få en slät yta annars. Om du hittar ojämnheter, gå tillbaka till ett grövre slippapper för att jämna ut dem, det spar tid i slutänden. Arbeta i bra belysning så är det lättare att se eventuella ojämnheter. Stryk med handen över hela ytan så känner du om det är slätt.

Träslag med stora porer, framförallt ask, kräver lite extra arbete. Ask, alm och mahogny bör porfyllas innan lackeringen. Använd porfyllningspasta som finns i flera nyanser. Gnid in pastan med en trasa tills porerna är fyllda och överskottet bortgnuggat. Låt det torka ordentligt, slipa med fint slippapper och du är redo för nästa steg, grundlackering. Du kan grundlacka instrumentet med vanlig klarlack. Träslag som al och lönn behöver ingen porfyllning eftersom de har små porer. Efter bara några få lager klarlack är alla porer fyllda.

Du behöver inte slipa mellan varje lacklager, men efter två-tre lager kan det vara dags. Använd våtslippapper (300-600 korn) på en slipkloss och slipa lite lätt. De första gångerna kommer du att se blanka fördjupningar mellan de matta topparna. Efter ett par vändor blir hela ytan matt, då är det slätt. Låt lacken torka ordentligt mellan lagren, läs tillverkarens rekommendationer. Om du är för ivrig kan lacken resa sig, ytan blir skrynklig, och då blir det till att slipa ännu mer. Se också upp med skruvhål och urfräsningar som inte är täckta med lack. Om vatten kommer i kontakt med obehandlat trä så sugs det upp och träet sväller. Det kan orsaka ojämnheter och sprickor. Försegla hålen med lack eller lim. Tandpetare eller en smal pensel brukar fungera bra som verktyg för detta ändamål.

När ytan är helt slät är det dags för färgsättningen. Några få lager räcker. Slipa lätt och fortsätt med klarlack tills du har nått önskat resultat, dock minst tre-fyra lager. Anledningen är att det måste finnas tillräckligt med klarlack att slipa på. Om du slipar igenom färg- eller betslagret så kan det bli svårt att reparera skadan utan att det syns. Kanter och avfasningar är känsligast, lägg ett par extra lager där och slipa mycket försiktigt.

Ofta ser lacken mycket bra ut när man kommit så här långt, men det kan bli ännu bättre med efterslipning och polering. Låt lacken torka ordentligt! Det tar tid för den att härda igenom helt. Åk till sommarstugan eller campa i fjällen en vecka så blir det lättare att låta bli mästerverket! Börja med att slipa lätt med 1000 - 1200-korns våtslippapper. Låt slippappret ligga i vatten en stund innan du börjar, då sätter det inte igen så fort när du slipar. Du kan också droppa i lite diskmedel eller såpa i vattnet.

När du har slipat klart så är det dags för en polerpasta som används på polertrissa eller en mjuk trasa. Polera för hand om du är osäker. Det tar en himla tid men det är lätt att förstöra en lack om man inte är van vid maskinpolering. Avsluta med gitarr- eller möbelpolish. Fukta trasan, häll eller spraya inte polish direkt på instrumentet. Baksidan på halsen kan mattas ned med fin stålull, nr. 0000, för att ge en mera lättspelad känsla.

Per Sporrong

Klicka här för att diskutera artikeln på forumet

Per Sporrong


KROPP | HALS | STRÄNGAR | MICKAR | ELEKTRONIK | MEKANIK | BANDLÖST | TRÄSLAG | SVENSKA TRÄSLAG | LIMTYPER | YTBEHANDLING | TIPS & TRIX


Unicorn Basses

Unicorn Basses
Schatz Custom Basses
Urban Pickups
Dereborn Musikproduktion
BASSTORE
EDGAR Audio - BaCH basar & gitarrer
TKS Engineering
Woodo Guitars