Basistforum.se

 

HALSEN & GREPPBRÄDAN

Klicka här för att diskutera artikeln på forumet

En ofta förbisedd ljudfaktor är halsträet. Även om det inte kan tillskrivas lika stor betydelse som kroppen så påverkar den ljudet, framförallt sustainen.
En hals av ett hårt träslag har mindre energiförluster än en som är byggd av ett mjukt träslag. Därmed blir sustainen längre, eftersom energin (tonen) inte går förlorad i halsvibrationer.
Man skulle kunna tro att ju hårdare och stummare halsen är, desto bättre, men om halsen är för hård förlorar man en del viktig resonans.
Lagom är bäst!
Bashalsar brukar jag alltid laminera.
Det ger ökad stabilitet och motverkar vridning.

En annan aspekt är vilken typ av halsinfästning som används.
Det finns skruvade, limmade och genomgående halsar.
Fender använder nästan alltid skruvade halsar, även om något enstaka undantag har gjorts genom åren, Rickenbacker använder genomgående halsar och Gibson limmar sina. Ljudet skiljer sig ganska lite mellan de olika metoderna, men det finns vissa hörbara skillnader; genomgående hals ger oftast bättre sustain, skruvad hals låter lite tightare och limmad hals kombinerar egenskaperna från de andra konstruktionsmetoderna.
Vilket som låter bäst är som vanligt en smaksak.
Anledningen till att Fender skruvar sina halsar är från början rent ekonomisk, det blir helt enkelt billigare att bygga hals och kropp för sig.
Dessutom kan du lätt byta ut halsen om den går sönder eller vrider sig. En fördel med genomgående eller limmad hals är att du slipper hälen på baksidan av halsinfästningen. Många anser att den är i vägen när de spelar höga toner (från femtonde band ungefär).
Själv kommer jag sällan längre än tolfte...

Lönn är det vanligaste halsmaterialet och fungerar bra i halsar med lönn-, ek- eller rosewoodgreppbräda.
Om Fenderljudet är ditt ideal är det lönn som gäller, med greppbräda av lönn eller rosewood.
För ett traditionellt Gibsonljud bör man välja mahogny i kombination med greppbräda av ebenholts eller rosewood.
Lönnhalsarna låter oftast bäst med traditionell dragstång.
I fem-, sex- eller åttasträngade bashalsar, eller halsar med extra lång mensur använder jag oftast s.k. expanderdragstänger. De fungerar också mycket bra i gitarrhalsar av mahogny. I gitarrhalsar av lönn tycker jag att de blir för stumt, det låter dött.

Både lönn och mahogny ska alltid lackas. De slår sig lätt om de inte skyddas mot fukt och handsvett.
Vill du känna obehandlat trä under fingrarna bör du välja en hals av rosewood eller ebenholts.
Dessa träslag innehåller så mycket oljor och kåda att de klarar sig utan lack.

Tänk på att halsens vikt påverkar balansen hos instrumentet. Speciellt känsliga är fem-, sex-, och åttasträngade basar, speciellt de med lång mensur, där de extra stämskruvarna långt från kroppen lätt gör basen framtung. Det gör att det blir fysiskt ansträngande att spela på den.

De vanligaste träslagen för greppbrädor är rosewood och ebenholts. Dessa träslag är starka och stabila och behöver inte lackas eftersom de innehåller så mycket oljor att de redan är impregnerade.
Även lönn är ett vanligt träslag. Jag använder oftast lönn och ibland ek eller björk, som också är hårda och böjfasta träslag.
Ek-, björk- och lönnbrädor ska alltid lackas.
Till bandlösa basar låter ebenholts bäst, det är ingen slump att det är ebeholts i greppbrädan på en Stradivarius.
Det är visserligen dyrt, men du sparar in kostnaden och arbetet för banden.

Till hals och greppbräda ska kvartssågat trä användas. De stående årsringarna ger en mycket högre böjfasthet och på så vis tål halsen belastningen från strängarna bättre.
Dragstången ska bara användas till finjusteringar, inte som stöd åt för klent trä.

Tänk på att när instrumentet ska bandas om är det mycket dyrare att banda om en lönnbräda, eftersom den även måste lackas om. Det tar tid att slipa och lacka greppbrädan, och tid är som bekant pengar.
Ek- och rosewoodbrädor är relativt lätta att banda om. Ebenholts är svårare eftersom det lätt följer med flisor när man lyfter de gamla banden.

Bygga hals - laminat

HalsNär jag bygger en hals börjar jag med att såga ut lämpliga bitar av lönn och ek ur rakfibriga och kvistfria brädor. Sedan plan- och rikthyvlas lönn- och eklaminaten till c:a 25 mm tjocklek. De tre mellersta bitarna är 8 mm breda och de yttre 20-30 mm beroende på hur bred halsen ska bli. En fyrsträngad hals brukar vara c:a 65 mm vid sista band, en femma 70-75 mm. En sexsträngad kan variera i bredd mellan 75 och 90 mm, beroende på vad man prioriterar. En del vill ha samma avstånd mellan strängarna som på en fyrsträngad (och då blir det brett!), andra föredrar tätare strängavstånd för att underlätta ackordspel.

När laminaten är rikt- och planhyvlade limmar jag ihop dem. Jag använder arbetsbänken för att få jämnt tryck utmed hela halsens längd, tvingar ger punktvis tryck även om man använder många. Se till att bitarna inte glider i förhållande till varandra, jag brukar använda spillbitar som stöd under halsämnet.

Träet i hals och greppbräda ska vara kvartssågat, med stående årsringar, för att vara så stabilt som möjligt. När limmet torkat hyvlas limrester och eventuella ojämnheter bort. Halsämnet är färdigt, c:a 20 mm tjockt.

Laminat

Bygga hals - huvud

Nästa steg är att limma på huvudet.
Det finns flera varianter, men jag använder en metod som kallas spansk skarv.
Många tillverkare (t.ex. Fender) har ingen vinkel alls på huvudet, medan andra (Gibson) sågar ut vinkeln ur samma träbit som halsen. Anledningen till att jag limmar på huvudet är att det blir starkare och att det går åt mindre trä jämfört med de andra alternativen.
Huvudet gör jag antingen av en överbliven bit av halsen (om den är tillräckligt lång) eller en solid bit lönn.
Vinkeln på huvudet kan variera, men de flesta verkar vara överens om att 13 grader är en bra utgångspunkt.

Mät ut vinkel på halsen och såga bort den kilformade biten. Se till att du sågar rakt! Det blir mycket hyvlande annars.

Vänd på huvudet och tvinga ihop bitarna. Det blir då lättare att hyvla snittet helt plant innan limning. Använd en liten tving, den får inte slå i skärstålet på hyveln!

Hyvla snittet

Limma ihop bitarna under press. Det kan vara svårt att pressa ihop bitarna p.g.a. att de glider på limmet.
Jag brukar slå i två små nubb i halsen och knipsa av spikskallen innan jag tvingar ihop dem, då ligger bitarna still medan limmet torkar.
Se bara till att spikarna hamnar i det område som ska sågas bort, de kan lätt förstöra sågblad eller andra verktyg annars

För att huvudet ska bli tillräckligt brett limmar jag på två extra lönnbitar på sidorna.
Om du vill ha ett större huvud kan du givetvis limma på större vingar.
Du kan också lägga ett kontrasterande träslag mellan vingarna och huvudet.

Huvudet

Bygga hals - dragstång & greppbräda

För att kunna justera böjningen på halsen behöver du en dragstång.
Det är en metallstång med gängor i ena änden som ligger i ett spår i halsen, under greppbrädan. När du drar åt muttern tvingas halsen att böja sig bakåt och motverkar dragkraften från strängarna.
Fender fräser oftast ur spåret på baksidan av halsen, men jag gör det från ovansidan innan greppbrädan limmas på.

FräsDet finns flera olika modeller av dragstång att köpa, men jag gör dem själv genom att svetsa ihop en helgängad M5-stång med ett plattjärn.

Börja med att fräsa ur en kanal mitt i halsen, bred och djup nog att rymma plattjärnet (i mitt fall 12 x 3 mm). Fräs sedan ur en djupare och smalare kanal mitt i den första, 6 x 7 mm.
Urfräsningen för dragstången ser alltså ut som ett T i genomskärning, totalt 10 mm djup.

Borra sedan ett hål i urfräsningens förlängning, genom huvudet.
Med en lång borr är det lättare att komma igenom huvudet utan att skada halsen.
Jag använder därför en så kallad installationsborr med 6 mm diameter.
Fräs eller borra sedan upp uttaget på framsidan av huvudet så att du kommer åt muttern med en hylsnyckel som passar den mutter du tänker använda.

BorraLägg i dragstången och kolla noga så att allt passar och fungerar som det ska. När greppbrädan väl sitter på plats är det mycket svårare att åtgärda några fel.

Greppbrädan ska tillverkas av kvartssågat trä.
De stående årsringarna gör den mycket starkare och chanserna att halsen håller sig rak ökar markant.
De vanligaste träslagen i greppbrädor är lönn eller rosewood. Jag har också fått bra resultat med det, i gitarrbyggarsammanhang, ovanliga träslaget ek som är känt för att vara hårt.
Om du ska bygga en bandlös bas är ebenholts att föredra, det är ingen slump att Antonio Stradivario och andra violinmakare i århundraden använt det till greppbrädor.

Välj ut en rakfibrig och kvistfri träbit som rikt- och planhyvlas till c:a 6 mm tjocklek.
Se till att den ena långsidan är helt rak, den ska vara utgångspunkt för mittlinjen som garanterar att banden blir vinkelräta.
Mät ut mittlinjen och rita in den på träet.

VingarOm du använder ett mörkt träslag kan du använda en rits (eller en spik) för att markera mittlinjen.
Krita sedan spåret så att du får en vit linje, det syns bättre än ett blyertsstreck.
Markera var sadeln ska sitta, det är utgångspunkten för bandningen.
Sedan är det "bara" att rita ut bandmarkeringarna och börja spåra greppbrädan.

Anledningen till citationstecknen är att det inte är helt lätt att veta var bandstavarna ska sitta. I instrumentmakarkretsar är det känt som "The rule of eighteen".
Matematisk går det till så här:

  • Bestäm vilken mensur du vill ha (hur långa strängarna ska vara). Standarden för basar är 34" (863,6 mm) men många tillverkare har 35"-mensur (889 mm) på sina fem- och sexsträngade instrument för att få en tightare B-sträng.
  • Dela stränglängden med 17,817 (t.ex. 889 / 17,817 = 49,9). Summan (49,9) talar om var första bandstaven ska sitta i förhållande till sadeln.
  • Ta sedan stänglängden minus avståndet till första band (889 - 49,9 = 839,1) och dela summan med 17,817 (839,1 / 17,817 = 47,1). Summan (47,1) talar om var andra bandstaven ska sitta i förhållande till den första.
  • Fortsätt på samma sätt tills du räknat fram varje bandstavs placering på hela greppbrädan.

GeringslådaEfter ett antal greppbrädor gjorde jag tabeller för detta för att slippa räkna manuellt varje gång. Maila mig om du vill ha en för ditt bygge. Glöm inte att tala om vilken mensur du har tänkt dig!

Använd en vinkelhake för att göra markeringarna, de måste vara helt vinkelräta i förhållande till mittlinjen! När alla markeringar är gjorda är det dags att spåra greppbrädan.

Jag använder en billig geringslåda från Jula när jag spårar greppbrädor. Det finns dyrare konstruktioner, speciellt avsedda för gitarrbyggare, hos gitarrdelar.se och Stewart-MacDonald t.ex.

Ett ännu billigare alternativ är en minibågfil från ÖoB, men då gäller det att vara säker på handen!
Det viktigaste, förutom att spåret är rakt, vinkelrätt och på rätt plats, är att sågbladet är tunt nog.
Om spåret blir för brett kommer bandstaven att lossna.

Nu är det dags att limma fast greppbrädan på halsen.
För att den inte ska glida och hamna snett under pressningen brukar jag borra ett litet hål i vardera änden på greppbrädan.
Det ena borrar jag där sadeln ska sitta och den andra i något av de sista bandspåren.
Lägg greppbrädan på plats och slå i en spik i varje hål.
Knipsa av spiken så att den sticker upp några millimeter över greppbrädan, så att du kan dra ur spikarna innan bandningen.

Nu kommer spikarna att styra greppbrädan rätt när du lägger på den, och den ligger stilla under limningen.
Stryk ut ett jämnt lager lim över hela halsens ovansida, passa in greppbrädan över spikarna och tvinga ihop bitarna.

Jag använder ett halsämne som mellanlägg för att sprida trycket jämnt över hela ytan.

Mellanlägg

Jag sågar bort greppbrädans överhäng innan jag gör bandmarkeringar och radieslipning.
På så sätt vet jag att markeringarna hamnar precis i mitten, plus att halsen ligger stadigt på den plana greppbrädan medan jag sågar.
Om du slipar in radien först så blir halsen som en gungstol och sågningen blir svårare.

Bandmarkeringar kan köpas från t.ex. gitarrdelar.se och Stewart-MacDonald, men det går även att göra egna.
På den här halsen borrade jag c:a 3-4 mm djupa hål med 6 mm diameter, som sedan fylldes med Plastic Padding.
När den härdat klart slipade jag in greppbrädans radie och resultatet blev mycket likt en greppbräda med svarta plastmarkeringar.
För mera info om bandmarkeringar, se Tips & Trix.

SlipklossRadieslipning är nog det tråkigaste med hela instrumentbyggandet, men det är viktigt att det görs noggrant.
Jag använder en slipkloss med 12" radie för att slipa in grundformen.
Börja med ett grovt sandpapper, 80 - 100 korn, och gå gradvis över till finare papper.
På slutet använder jag min justerbara radieslip (Tips & Trix) med 240-papper för att få greppbrädan helt rak och jämn.

För att se att radien är den rätta använder jag slipklossen som radiemall.
Flytta den längs greppbrädan och kontrollera att radien är densamma överallt. Om inte, slipa mera!
Det räcker med mycket små ojämnheter för att banden ska hamna olika högt.
Det leder ofelbart till rassel och extra bandslipande längre fram.

KlackSen är det dags att ta itu med halsens baksida.
Det är ganska mycket trä som ska tas bort, men det måste bli jämnt och rakt annars känns det underligt när du ska till och spela.

Börja med att raspa eller fila till en bra övergång mellan hals och häl och gör sedan likadant uppe vid huvudet.
Rita lite stödlinjer så du vet var gränserna går för var du kan fila.
Tar du bort för mycket kan det bli svårt att rätta till. När formen känns bra där är det dags att ge sig i kast med det däremellan.

Jag har provat att använda bandsågen, avrundningsfräsen och raspen för detta, men det överlägset bästa verktyget heter spånhyvel och finns bl.a. på Clas Ohlson.
Fäst halsen i hyvelbänken och luta den mot axeln eller bröstet, dra spånhyveln längs hela halsens längd och vinkla den efter varje drag något in mot mitten.
SpånhyvelEfter en stund kommer man in i rytmen och halsprofilen är klar snabbare än du tror.
Det viktiga är att hålla jämnt tryck och rätt vinkel på hyveln över hela halsens längd.
Sen är det bara att ta fram sandpappret!

När du är nöjd med resultatet bör du ha en rak hals med en jämn greppbräda som dessutom har rätt radie inslipad.
Då är det dags för bandning.

Det finns flera olika sätt att banda en hals, du kan pressa, limma eller slå i bandstavarna.
Jag slår i dem och det är metoden som kommer att visas här.
Alla metoderna har samma syfte; att få banden att sitta fast i greppbrädan.

Om du limmar fast dem ska bandskåran vara lite bredare, bandstaven böjs till rätt radie och limmas fast med epoxylim.
Lätt att sätta dit, svårt att få bort.

Om du pressar fast dem går du till väga på samma sätt som här nedan, men i stället för en hammare används en pressfot med samma radie som greppbrädan, fäst i en pelarborr.
Det finns också en tång, specialgjord för just detta, som kan köpas från Stewart-MacDonald.

Det första du behöver är en uppsättning verktyg. De flesta finns i vanliga byggvaruhus, men en bandfil hittar du lättast genom en musikhandlare eller direkt från gitarrdelar.se. Den är inte absolut nödvändig, men den underlättar jobbet en hel del.

De verktyg som jag använder vid bandning är plattfil med en bit ek pålimmad för bättre grepp, trekantsfil, bandfil, minibågfil, hammare samt lite olika tänger, framför allt för att knipsa av bandändar men också för att böja till radien på banden.
Bågfilen har en tejpremsa som visar hur djup skåran måste vara, då slipper du mäta varje bandskåra separat, det syns när det är rätt medan du sågar.

BandstavsämnenBandstavar kan köpas som råämnen, böjda eller raka, eller färdigkapade.
Färdigkapade bandstavar fungerar bra om du bygger ett instrument med standarmått på halsen, annars är det bättre att köpa råämnen.
Fördelen med de böjda är att du slipper böja till radien själv. Klipp till en bit med rätt längd och knacka i den.
Om du räknar lite innan du klipper så räcker de längre, det är onödigt att slänga bort småbitar för att de är lite för korta.
Av samma anledning börjar jag alltid med sista band.
Om jag klipper bandstaven för snålt kan den användas till nästa band.

Det första jag gör är att se till att skårorna är rena och har rätt djup.
Det ligger ofta sågspån eller annat skräp i dem, och det hindrar bandstavarna från att komma ner ordentligt i greppbrädan.
Till det använder jag minibågfilen.

Om det är en lönnbräda så lackar jag den innan bandning, det hindrar smuts och filspån att tränga in i träet.

Sedan böjer jag bandstavarna till rätt radie, d.v.s. en mindre radie än greppbrädans, och knackar försiktigt ner dem i ytterkanterna.
Lägg en kloss av mässing, aluminium eller ett hårt träslag på bandets högsta punkt och knacka med hammaren på den.
Flytta klossen åt sidorna och fortsätt knacka tills bandet ligger mot greppbrädan utmed hela dess längd.

Bandjärn

Det är viktigt att inte slå för hårt, då kan bandändarna hoppa upp ur skåran och det är nästan omöjligt att få dem att fastna igen.
Det beror på att det sitter små hullingar på den del av bandstaven som går ner i träet. De tvingas nedåt/utåt när det knackas på plats, och om de hoppar upp så tar de med sig lite trä och det finns inget som håller dem kvar när du tvingar ner dem igen.
Se till att halsen ligger på ett stadigt underlag och inte vilar bara på huvudet och hälen.
Om halsen eller underlaget sviktar så är det svårt att få banden på plats, de fjädrar lätt tillbaka.

När alla banden sitter på plats är det dags att ta itu med de vassa bandändarna.

Knipsa av dem med en tång. Jag använder en hovtång som filats ned så att käftarna blivit vassa och ligger plant mot greppbrädeskanten.

Sedan filar jag ner resten med plattfilen.

Bandning

Jag börjar med filen parallellt mot halsens kant och vinklar den sedan lite in mot greppbrädan för att fasa av bandändarna så det inte känns som att dra handen över en minijärnväg.
Vinkla inte för mycket bara, då är det lätt att de yttersta strängarna halkar av greppbrädan när du spelar.
För att se till att ingen fukt kommer in i träet brukar jag sätta en droppe lättflytande superlim på varje bandände. Träet suger upp limmet som tätar skarven mellan metall och trä.

Nu är det dags att plana bandtopparna.
Börja med att tejpa greppbrädan mellan banden, annars är det lätt hänt att träet blir smutsigt och det är tråkigt och svårt att få det rent igen.
För att plana topparna kan man använda plattfilen, men en brynsten är mindre brutal. Brynstenar kan köpas på ÖoB eller liknande och kostar 30 - 50 kr.
Lägg den i blöt innan användning.

Slipa

Målet är att alla band ska ha lite slipmärken på toppen efter detta, då är det jämnt.
Det betyder också att banden är lite tillplattade på toppen vilket påverkar intoneringen, därför måste de rundas av igen.
Lägg en stållinjal eller något annat som är helt rakt över bandtopparna. Om det är en glipa mellan linjalen och en bandstav, eller om linjalen vickar som en gungbräda över en av dem, så får du slipa mera.

Bandad

För att runda av bandstavarna använder jag bandfilen.
Den har ett U-format spår som rundar av topparna och gör att instrumentet stämmer rent igen. Det är viktigt att inte fila för mycket med bandfilen, då blir banden olika höga igen!
Fila tills bara ett smalt streck på krönet återstår, då är det bra.
Om du är ovan kan du använda en märkpenna för att färga in krönen, då syns det direkt om du filat ner dem eller inte.
Nu är det bara poleringen kvar innan bandningen är färdig.

SlipandeDet går att runda av bandstavarna med en trekantsfil också, men det är lite svårare. Halsen måste då sättas fast i en hyvelbänk eller liknande, du behöver båda händerna till filandet.
Se till att ha ett stadigt grepp om filen och använd den andra handens pekfinger som stöd.
Följ bandens radie och fila försiktigt in den nya rundningen. Trekantsfilen kan dessutom vara bra att ha när bandändarna ska filas ned, de måste rundas av för att inte kännas för vassa.

När alla band har rätt höjd och form ska de poleras.
Använd fint våtslippapper och slipa mycket lätt över banden och polera dem sedan med 0000 stålull.
Sedan tar du bort skyddstejpen och njuter av anblicken!

I started making acoustic guitars and then some electrics, and I also did repair work. Then I got the great idea to sell the instruments to stores. At that time it was Martin for acoustics and Fender and Gibson for electrics-that was it. Guitar players wouldn't touch anything that didn't have one of those names-they were very closed-minded. Then I made a bass, and I learned bass players were a different breed. I went up to Wurlitzer Music in Boston, the store took a couple of basses, and they sold them right away. So I thought, Well, it's a matter of logic to make what you can sell.
- Michael Pedulla - June 2000, Bass Player magazine

Klicka här för att diskutera artikeln på forumet

Per Sporrong


KROPP | HALS | STRÄNGAR | MICKAR | ELEKTRONIK | MEKANIK | BANDLÖST | TRÄSLAG | SVENSKA TRÄSLAG | LIMTYPER | YTBEHANDLING | TIPS & TRIX


Unicorn Basses

Unicorn Basses
Schatz Custom Basses
Urban Pickups
Dereborn Musikproduktion
BASSTORE
EDGAR Audio - BaCH basar & gitarrer
TKS Engineering
Woodo Guitars